Helsingforskonventionen

Det formella namnet är Konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö (Convention on the Protection of the Marine Environment of the Baltic Sea Area), även kallad Östersjökonventionen. Helsingforskommissionen kallas ofta HELCOM, vilket dock står för det verkställande organet inom Helsingforskommissionen. HELCOMs vision för Östersjön är ett friskt hav där biologiska beståndsdelar fungerar i jämvikt och kan stödja hållbara mänskliga aktiviteter.

Helsingforskonventionen har, under tre decennier, arbetat med att skydda den marina miljön i Östersjön inklusive Kattegatt från alla sorters föroreningar. Det har skett genom ett mellanstatligt samarbete mellan Sverige, Danmark, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Tyskland, Polen, Ryssland och EU-kommissionen. Samarbetets främsta mål är att skydda den marina miljön i Östersjön från alla föroreningskällor och för att återställa och bevara dess ekologiska balans. Konventionen gäller hela avrinningsområdet.

Den första konventionen undertecknades 1974 och trädde i kraft 1980 mellan de dåvarande östersjöstaterna. 1992 gjordes konventionen om till den form den har idag och trädde i kraft år 2000. I november 2007 enades HELCOM-länderna om en gemensam plan, Baltic Sea Action Plan (BSAP). Planens övergripande mål är att Östersjön ska ha god ekologisk status år 2021. I planen beskrivs Östersjöns miljösituation och rekommendationer riktas direkt till medlemsländerna, där de flesta har med övergödning att göra.

Det finns många anledningar till att värna om våra hav och sjöar. Här följer några av de viktigaste:

  • Sverige är redan idag ålagt att införa ett utsläppsförbud i nationell rätt, vi har genom Helsingforskonventionen   (HELCOM) förbundit oss att införa ett förbud mot att tömma toalettavfall ut i vattnet.
  • Toalettavfall från fritidsbåtar har en liten påverkan på den marina miljön i sin helhet men likaväl så har den en övergödande och hälsovådlig effekt som lokalt kan bli påtaglig.
  • Lokala utsläpp av toalettavfall upplevs som otrevliga och är inte tilltalande att vistas i närheten av.

Toalettavfall ska ses som vilket annat avfall som helst. Precis som vi samlar in tomflaskor, tidningar och hushållssopor ska även toalettavfallet från fritidsbåtar tas om hand på rätt sätt. Toalettavfall som sprids i hav och sjöar påverkar den marina miljön negativt. Genom avfallet tillförs fosfor- och kväveämnen i vattnet som har en gödande effekt. Det kan dessutom orsaka sanitära problem eftersom det innehåller bakterier som t.ex. e-coli. Det kan ge upphov till både mag-, tarm-, öron-, näsa-, hals- och hudinfektioner.

 

Stora utsläpp av fosfor
Utsläppen av fosfor från båttoaletter i svenska vatten uppskattas motsvara cirka 3,7 ton. I Östersjön utgör fosfor ett större miljöproblem än kväve. Östersjön är särskilt känslig för både övergödning och giftförekomst vid exempelvis algblomningar, som då gynnas av övergödningen. Fritidsbåtarnas bidrag till övergödningen av Östersjön är litet i förhållande till de totala utsläppen av övergödande ämnen som främst kommer från jordbrukets användande av gödningsmedel. Det är dock inte bara en fråga om mängder. Eftersom utsläppen från fritidsbåtar sker under en väldigt begränsad tid och dessutom över en väldigt begränsad del av Östersjön och Västerhavet, bedöms det lokalt ha en negativ påverkan. Tiden för utsläppen sammanfallet dessutom med algblomningarna och platsen för småbåtarnas utsläpp är de artrika kusterna där vattencirkulationen är som mest långsam.