Inverkan av giftiga båtbottenfärger


TBT spridningen började på 1960-talet i den marina miljön runtom i världen. Fortfarande, trots förbud, är halter på 10 till 100 gånger högre värden än säkerhetsgränsen vanliga i Sverige.

Tributyltenn (TBT), egentligen tributyltennhydrid, är en mycket giftig organisk förening, som ursprungligen togs fram för bekämpning av parasitsjukdomen snäckfeber (bilharzia). Tributyltenn och andra organiska tennföreningar har länge använts som tillsats i båtbottenfärger. Dessa färger började nyttjas under 1960-talet, och användningen på fartyg, fritidsbåtar och fiskeredskap har medfört en omfattande spridning av TBT i den marina miljön runt om i världen. Idag finns ett globalt förbud mot användning av TBT i båtbottenfärger, vilket även gäller för stora fartyg.

Redan i små doser är giftverkan stor och kan ge upphov till allvarliga skador på det marina livet. Bland annat har snäckor visats få hormonstörningar som medför att honorna parallellt med sina egna könsorgan utvecklar hanliga könsorgan, s.k. imposex.

 

Förhöjda halter i marinor

Naturvårdsverket anger 1 nanogram/l havsvatten som säkerhetsgräns. Sveriges geologiska undersökning (SGU) har funnit mångdubbelt högre halter i vatten till följd av användningen av TBT i båtbottenfärger. I svenska kustsediment är halter på 10 till 100 gånger högre värden än säkerhetsgränsen vanliga. I hamnar och marinor har man funnit ända upp till 1 000 gånger högre halter av TBT.

 

Kunskapen om hur djuren och vi påverkas begränsad

Vid bohuskusten har TBT återfunnits i bl.a blåstång, blåmussla, tånglake och torsklever. Hur TBT påverkar högre djur är mindre känt. Förhöjda TBT-koncentrationer har konstaterats hos marina däggdjur, och forskningsresultat visar att ämnet tränger igenom både blod-hjärnbarriären och leverbarriären samt hämmar immunförsvaret hos däggdjur. Döda havsuttrar och delfiner som hittats i olika länder har visat sig ha höga TBT koncentrationer i levern. Kunskapen om TBTs effekter på människor är begränsad, men effekter såsom kraftigt irriterad hud och andningsproblem har rapporterats. TBT används även inom skogs- och pappersindustri som konserveringsmedel och som stabiliseringsmedel i mjukplast. TBT är ett helt syntetiskt ämne som inte finns naturligt i något sammanhang.

 

Långlivat gift i naturen

TBT är långlivat i naturen, men i syrerik miljö bryts ämnet långsam ned i flera steg. Först till dibutyltenn (DBT), som är något mindre giftigt, sedan till monobutyltenn (MBT) och till slut till fri tennjon Sn4+. I syrefattig miljö, till exempel i Östersjöns döda bottnar, är TBT nästan stabilt. Halveringstider på flera år till decennier har angetts i litteraturen. Vid muddring kan TBT komma upp från syrefattiga till syrerika områden och fortsätta att vara giftigt. Även sedan båtbottenfärger med TBT förbjudits kommer TBT-relaterade skador att fortsätta under många år framöver, vilket kan ses som något av “en tickande bomb”.